gräva ner sej
det hade jag kunat göra nu, det är en sån dag som man bara vill försvinna och vakna upp när morgon dagen är frame. det hade varit hur jävla gött som helst. men icke det kan man inte. är på jobbet nu och det är rätt soft, det är en lung dag. sen blir det till affären handla flingor eller puffar samt middag, men då är det den där jobbiga, vad fan ska mn äta?? hatar den tanken, det är ett sånt där vanligt vardags problem som någ plågar många. sen i kväll blir det ett par dejtar med tvättstugan för tvätthögen växer och den måste bort. hade hellre göttat ner med med en kopp te och en bra film med älsklingen,
grabben hade lite problem i skolan igår me så han fick vara på fritids under hela dagen, vilket bara var bra för honom, för då kommer han bort ifrån ungarna som är på honom. det roliga är att dom är 3 killar som är som 3 tjejer. dom kan inte leka tre och då går allt överstyr. men resten av killarna i klassen beter sej inte så bra heller. men tyvär så ser inte klassföreståndaren det utan lägger skiten på våra tra killa dom så kallade synda bockarna. det är sjukt att en lärare kan bete sej hur som helst. grabbens lärare har sagt till mej att jag kan få vara med i klassen under en dag och se hur det går till. men hur dom kan man vara. jag är gärna med honom i skolan men inget kommer ju att hända om jag är där. det fattar ju vem som helst, eller ja nästan iallafall. blir så trött på det. men den nya rektorn verkar skit bra iallafall, hade möte med henne förra veckan och hon sa en del vettiga saker. hon ska även samtal med dom andra föräldrana och sen så ska vi träffas en gång till coh efter det blir det ett möte med alla föräldrar vilket känns bra. det är iallafall en början för mitt lilla troll.. det har tyvärr satt sej på pysket på honom och det känns inte så bra. önskar att jag kunde hjälpa honom men han vill inte ha hjälp. han säger att allt är bra men jag ser ju på honom att så är det inte. han ska samtala med kuratorn på skolan nu så får vi väl se om han mår lite bättre annars så får det bli en pyskolog som tar tag i det. jag förstår ju honom med att inte han vill säga till mej hur dåöigt han mår och hur allt är i skolan heller. jag har själv varit utsatt för mobbning och så och jag sa aldrig något till mina föräldrar. ett barn gör liksom inte det och jag har full förståelse för det..
djag gör mitt bästa med att finnas där för honom och trösta honom när han behöver och visa att jag bryr mej.. har varit med honom i skolan när han har bett mej att vara det. jag gör vad jag kan men ändå räcker det inte till.... önskar att jag kunde vända upp och ner på hela skolan..
och nu kom han mitt troll till jobbet
hej hej
grabben hade lite problem i skolan igår me så han fick vara på fritids under hela dagen, vilket bara var bra för honom, för då kommer han bort ifrån ungarna som är på honom. det roliga är att dom är 3 killar som är som 3 tjejer. dom kan inte leka tre och då går allt överstyr. men resten av killarna i klassen beter sej inte så bra heller. men tyvär så ser inte klassföreståndaren det utan lägger skiten på våra tra killa dom så kallade synda bockarna. det är sjukt att en lärare kan bete sej hur som helst. grabbens lärare har sagt till mej att jag kan få vara med i klassen under en dag och se hur det går till. men hur dom kan man vara. jag är gärna med honom i skolan men inget kommer ju att hända om jag är där. det fattar ju vem som helst, eller ja nästan iallafall. blir så trött på det. men den nya rektorn verkar skit bra iallafall, hade möte med henne förra veckan och hon sa en del vettiga saker. hon ska även samtal med dom andra föräldrana och sen så ska vi träffas en gång till coh efter det blir det ett möte med alla föräldrar vilket känns bra. det är iallafall en början för mitt lilla troll.. det har tyvärr satt sej på pysket på honom och det känns inte så bra. önskar att jag kunde hjälpa honom men han vill inte ha hjälp. han säger att allt är bra men jag ser ju på honom att så är det inte. han ska samtala med kuratorn på skolan nu så får vi väl se om han mår lite bättre annars så får det bli en pyskolog som tar tag i det. jag förstår ju honom med att inte han vill säga till mej hur dåöigt han mår och hur allt är i skolan heller. jag har själv varit utsatt för mobbning och så och jag sa aldrig något till mina föräldrar. ett barn gör liksom inte det och jag har full förståelse för det..
djag gör mitt bästa med att finnas där för honom och trösta honom när han behöver och visa att jag bryr mej.. har varit med honom i skolan när han har bett mej att vara det. jag gör vad jag kan men ändå räcker det inte till.... önskar att jag kunde vända upp och ner på hela skolan..
och nu kom han mitt troll till jobbet
hej hej
Kommentarer
Trackback
