Det värsta
Idag har det varit en tung dag, mammas 8 års dag var idag. helt sjukt att hon har varit ifrån mej i åtta år.
Och nej det känns inte bättre med åren, ska jag vara ärlig så har den här års dagen varit värst.
Satt på jobbet förut och så kollade jag klockan den va 16:35 och då spelades ett band upp i mitt huvud.
Vid den tiden satt jag ensam in hos mamma och pratade med henne, väntade på att få ett svar, om inte en rektion men nada, jag visst ju att jag var där för att säga hej då, hej då för alltid. Den sista gång någon sin skulle få se henne i verkligheten, röra vid henne eller bara att lägg mitt huvud på en hennes axel och bara gråta.
Jag kommer ihåg att jag kramade om hennes hand så otoligt hårt, ville verkligen inte släppa taget. Det skulle bli sista gången och så blev det.
När satt där inne kom en sjukskörtaska in och berätta vad mamma hade sagt om mej, hur stolt hon var och hon visste att jag skulle klara allt, min mammaroll (jag belv mamma när jag var 17) och allt annat.
Att bara sitta så och vänta på ett svar eller en omfaming tillbaka var så hårt. Att säga till en person för sista gången och titta på den att man älskar den är så jobbbig.
Min mamma var en bra människa, visst hon gjorde fel hon med, men hon brydde sej så otroligt mycket om alla. alla skulle komma iförsta hand, och hon var en mamma till alla, och en bra vän. MAmma har lärt oss syskon så mycket, mycket som andra barn inte få lära sej. Hade ni träffat henne så hade ni förstått mina ord....
Älskar dej mamma så otroligt mycket och min sakand är obeskrvlig....
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Och nej det känns inte bättre med åren, ska jag vara ärlig så har den här års dagen varit värst.
Satt på jobbet förut och så kollade jag klockan den va 16:35 och då spelades ett band upp i mitt huvud.
Vid den tiden satt jag ensam in hos mamma och pratade med henne, väntade på att få ett svar, om inte en rektion men nada, jag visst ju att jag var där för att säga hej då, hej då för alltid. Den sista gång någon sin skulle få se henne i verkligheten, röra vid henne eller bara att lägg mitt huvud på en hennes axel och bara gråta.
Jag kommer ihåg att jag kramade om hennes hand så otoligt hårt, ville verkligen inte släppa taget. Det skulle bli sista gången och så blev det.
När satt där inne kom en sjukskörtaska in och berätta vad mamma hade sagt om mej, hur stolt hon var och hon visste att jag skulle klara allt, min mammaroll (jag belv mamma när jag var 17) och allt annat.
Att bara sitta så och vänta på ett svar eller en omfaming tillbaka var så hårt. Att säga till en person för sista gången och titta på den att man älskar den är så jobbbig.
Min mamma var en bra människa, visst hon gjorde fel hon med, men hon brydde sej så otroligt mycket om alla. alla skulle komma iförsta hand, och hon var en mamma till alla, och en bra vän. MAmma har lärt oss syskon så mycket, mycket som andra barn inte få lära sej. Hade ni träffat henne så hade ni förstått mina ord....
Älskar dej mamma så otroligt mycket och min sakand är obeskrvlig....
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
